Som alla rödhåriga neandertalare krävdes det lite extra bedövning i ena käken. Men sen var de snabbt ute. Och jag fick beröm för hur duktig jag varit. Allt var precis som vanligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag heter Astrid och min lillasyster heter Inez, och det är Agnes på spanska. Mamma och pappa älskar oss jättemycket. Men så dog vår pappa. Så vi fick börja leva utan pappa på jorden och då blev vi några till. Här berättar vi om livet, om våra vänner och vår stora familj.
Aktuella likes & dislikes
- FIKA, FIKA och åter FIKA - likes
- Gå och lägga sig - still dislikes
Astrid
Jag heter Astrid
Bloggarkiv
-
▼
2019
(746)
-
▼
november
(32)
- Julemys
- Postman
- Fyra glada
- Bättre än bäst
- Till fantastiska knäbäckshusen
- Från underbara gyllebo
- James fyndat
- Och Fannys surprise
- Pepparkaksbak
- Ho ho ho
- Före och efter!
- Lussedags igen
- Bara mamsen och lillprinsen
- Omvuxen
- Äntligen
- Franks putik
- Vackert väder i Malmö
- On stage
- Melissa Horn
- Middag före konsert
- Lördagslunch med gäster
- Önskefrukost
- På bättringsvägen
- Lilleputten
- Di penco dinner
- Lördagsstilla
- Två tänder ute
- Bubble boy
- Sista buset för i år
- Mata kaninerna
- Upp med ringarna
- Byvägen smakfat
-
▼
november
(32)
Om mig
Glädje
Mitt första smajl - bara några dagar gammal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar