Det här var ju kul

Först fick jag ett blått armband som pappa brukade ha, så då blev mamma lite ledsen när hon tänkte på det. Sen fick vi vänta lite innan vi fick träffa doktorn. Han ville ge bedövningssalva först, och sen skulle vi vänta i nästan en timme och sen ta en spruta och sen sy. Då sa mamma att jag var en av de tuffare tjejerna som nog kunde ta sprutan direkt. Och tänk så rätt hon hade! Jag rörde inte en min när jag fick sprutan under ögat, och efter det sa doktorn och sköterskan att de nog aldrig hade sett en så duktig tjej, och att det var knappt några vuxna som var så duktiga ens. Sen sydde doktorn fyra stygn och jag tittade och tittade för det såg ju väldigt spännande ut. Sen fick jag välja två tatueringar för jag varit så löjligt duktig sa doktorn. Sen sprang jag ut i världen igen, på parkeringen utanför sjukhuset, och sa att det här var kul mamma. Och pappa i himlen är så stolt, så stolt så att det knappt är klokt.