Pappa på besök?

I lördags gick mamma och jag in på mitt rum och där flög en fjäril. En sån brun med gula fläckar på. Det är kanske pappa, sa mamma då. Vi måste släppa ut honom. Men pappa är väl ingen fjäril, tyckte jag. Fast innan pappa åkte till himlen sa han att han skulle komma och hälsa på, och det finns inget bättre sätt i hela världen än att hälsa på som fjäril. För i den boken mamma läste när pappa dog står det att vi bara är larver här på jorden. Vår kropp är en puppa. Sen när vi åker till himlen blir vi som fjärilar.
Och som om inte det vore nog kröp jag in till mamma och Inez och vi låg alla och myste i stora sängen imorse. Då sa jag att det kändes som någon höll mig i handen. Det är väl kudden du känner? sa mamma. Nej, sa jag, det är denna handen och där finns ingen kudde. Och det var väl inte konstigt att pappa ville komma och vara med på vårt morgonmys för det fanns inget han älskade mer i hela världen. Sen berättade jag att pappa kommit till mig inatt. Han flög in genom fönstret och sa hej.
Mamma undrar varför han ville komma till oss just den här helgen. Men hon tror att han kanske saknar oss lite, fastän det är så fint i himlen.