Första tanden

Igår tappade jag min första tand! Efter att ha vickat i flera dagar trillade den äntligen ut. Varje morgon har jag känt om den fanns kvar. Men imorse slog jag istället upp mina blå och sa "Mamma, hur mycket tror du tandfén har lämnat för tanden?". Och det var en hel tia! Sen tjatade jag på mamma om det verkligen finns en tandfé eller inte, för det har Doris på dagis sagt att det inte finns. Hon säger att det är ens mamma som lägger pengen i glaset.

Pappa på besök?

I lördags gick mamma och jag in på mitt rum och där flög en fjäril. En sån brun med gula fläckar på. Det är kanske pappa, sa mamma då. Vi måste släppa ut honom. Men pappa är väl ingen fjäril, tyckte jag. Fast innan pappa åkte till himlen sa han att han skulle komma och hälsa på, och det finns inget bättre sätt i hela världen än att hälsa på som fjäril. För i den boken mamma läste när pappa dog står det att vi bara är larver här på jorden. Vår kropp är en puppa. Sen när vi åker till himlen blir vi som fjärilar.
Och som om inte det vore nog kröp jag in till mamma och Inez och vi låg alla och myste i stora sängen imorse. Då sa jag att det kändes som någon höll mig i handen. Det är väl kudden du känner? sa mamma. Nej, sa jag, det är denna handen och där finns ingen kudde. Och det var väl inte konstigt att pappa ville komma och vara med på vårt morgonmys för det fanns inget han älskade mer i hela världen. Sen berättade jag att pappa kommit till mig inatt. Han flög in genom fönstret och sa hej.
Mamma undrar varför han ville komma till oss just den här helgen. Men hon tror att han kanske saknar oss lite, fastän det är så fint i himlen.

Återträff

Igår stoppade mamma oss i cykelvagnen och åkte på återträff i Folkets Park, med några gamla klasskompisar från Johannesskolan. Det var höstens första kyliga dag. Och det var både konstigt och jätteroligt att träffas och prata om hur livet blev 23 år senare.

Lilla gos

Lilla Maja är minstingen i gänget, med de gosigaste låren of all times...

Full rulle

I lördags var vi hemma hos Viggo. Vi har inte varit där på jättelänge. Men allt var precis som vanligt, och i familjen Rue-Boson betyder det full rulle...

Yogi te

Inez och jag gillar att leka på gården. Mamma gillar att dricka te. Så går dagarna härhemma. På kylskåpet hänger fina bilder på pappa. De kan mamma pussa på när hon lagar sitt te. Och det finns väldigt många här i världen som har det svårt, det vet mamma. Det ger perspektiv till oss när det känns tomt i vår lägenhet. Och om man är tålmodig kommer livet att bli så bra det bara kan bli. Det vet mamma också, för det har hennes te berättat för henne.

Domkyrkan och höst

Igår åkte vi hem till Lisen och lekte. Det blev världens finaste höstdag och vi gick igenom Lund och klättrade på allt vi kunde hitta. Sen kom vi fram till Domkyrkan och tände varsitt ljus för pappa. Ljuva höst! Hade varit bästa dagen för golfspel för pappa igår. Vi får tänka att han var ute och spelade arton hål med alla sina kompisar. Sen kom han hem och nattade oss och tänkte att han var lyckligast i hela världen. Han har haft såna dagar, det har han. Och vem kan begära mer än det?

Sen tittade solen fram

När moster Magda sjöng "Sparvöga". Och det var så vackert att vi hoppas det hördes ända upp till pappa i himlen.

Fina Lizen

I lördags var det stor namngivningsfest för Lizen i Svedala! Det blev sång, fina dikter och sedan världens kalas.

En helt vanlig dag

Med bästa kompisarna Inez och Estelle.

Tildes kalas

Nu har det snart gått en vecka sen Tildes kalas, och först nu kommer det en bild! Vi hade jättekul och busade med kusinerna som vanligt. Inez svansade runt Milton. Ja, allt var som vanligt nästan. Förutom att pappa inte var med. Mamma tyckte att det var vemodigt när vi körde hem. Vi körde förbi vårt gamla hus och vårt gamla liv i Bjärred. Sen kom vi in till Malmö och vårt nya liv. Vi hittade ingen parkering nära huset så Inez och jag fick traska en lång bit hem i duggregnet i sena kvällen. Men det gjorde vi nästan utan att klaga alls för vi är ju änglar. Pappas änglar.

En dag att fira

Idag är det kusin Tildes födelsedag. Hon fyller elva år. Och det skulle varit mamma och pappas åttonde bröllopsdag, berättade mamma imorse. Om pappa hade levt här på jorden idag, hade vi firat det ordentligt, sa mamma. -Men vi kan väl fira det ändå? frågade jag. Och det kan vi nog göra. Fast mamma hade tänkt dricka champagne om pappa varit här, och det kanske inte blir så bra om hon dricker en hel flaska själv...

Pappas krans

Dagen efter pappas begravning kom Madde hit med vår krans. Den har vi fått njuta av många dagar härhemma nu. Och pappa har också njutit av den såklart, när han kommer på natten och kollar teckningarna. Igår var det en så fin sommardag så det knappt var sant. Det här hade pappa gillat om han var här, sa mamma. -Men han kanske är här nu? svarade jag. Så tittade vi upp i himlen.

Grattis Inez!

Idag fyllde världens busigaste treåring år! Det var släkt, vänner och grannar som kom och firade henne. Men hon fick ha lite hjälp med att blåsa ut ljusen, får nog öva lite till nästa år...

Gravhopp

Om man är liten är det kul att springa mellan gravarna. Ibland råkar man hoppa på vissa av gravstenarna också. De är så blanka och svarta och fina. Då säger mamma till, men det spelar ingen roll. Sen sa en trädgårdsmästartant till också. -Vad sa hon? frågade mamma. Men det vill man inte berätta.

Krans

Här på bilden ligger den fina krans som jag valde med rosa rosor. Och alla andra fina blommor också. Mamma ville ta bild men farmors rumpa kom i vägen.

I kyrkan

Alla vänner och familj och andra som tyckte om pappa hade samlats i kyrkan igår. Och längst fram satt pappas änglar, Inez och jag, och vi satt så fint så fint genom sångerna och när prästen pratade. Sen skulle vi lägga en blomma på pappas vita kista men det ville inte jag, så bara Inez och mamma la först. Det blev massor av blommor när alla skulle lägga och säga farväl och klappa på pappas kista. Jag väntade till alla andra hade lagt, sen la jag min ros.
Alla vuxna tyckte att det var en så fin dag! Men det vore ju konstigt annars, om inte den finaste pappan skulle få den allra finaste begravningen också.

Pappas flickor

På väg till kyrkan imorse. Och pappa gråter i sin himmel av saknad. Han hade inget hellre gjort än varit här med oss.

Förberedelser

Imorgon ska vi till Dalby kyrka och sjunga för pappa. Prästen kommer att prata om hur fin pappa var. Och många vuxna kommer att gråta. Men jag tycker det verkar spännande. Vi har beställt en krans med ljusrosa och mörkrosa rosor som ska ligga på pappas kista. Fast pappa finns inte där i, säger mamma. Men man låtsas att han finns där så att det ska bli lättare att säga hejdå till något. Tills man ses i himlen igen.

Morgonmys med Carolina

Pappa Mårten

I torsdags åkte vi på kräftskiva och övernattningsfest i Bingsmarken. Där bor det en pappa som vår pappa tyckte väldigt mycket om. Så vi tänkte låna honom lite ibland. Och kanske kan vi lära oss saker av honom istället, nu när vår egen pappa är i himlen och inte kan prata med oss annat än när han kommer på natten och pratar med oss i drömmarna. Och är det något vi kan lära oss av pappa Mårten så är det att tro på sig själv och vara stark. Om man gör det kan man till och med ta på sig de fulaste trätofflorna på denna jord och ändå vara snygg. Det kan Mårten.