Såpbubblor i skymningen

Igår var jag helt slut efter dagis, efter att ha gjort första riktiga utflykten med matsäck (jag hade bara ätit oliverna nästan sa fröknarna, fastän mamma packat ner jättemånga godsaker), så jag somnade i soffan klockan fem. Det gick inte att väcka mig. Men klockan åtta vaknade jag! Så då fick vi gå ut och blåsa såpbubblor. Jag frågade efter Loviza och Lovizas mamma och pappa, för det är ju de som köpte bubblorna till mig, men de var tydligen hemma hos sig. Sen kom vår granne doktorn med sina två hundar, och han sa precis samma saker som han sa förra torsdagen. Att vi hade fina fönster och fint hus och att vi var välkomna till kvarteret. Nästa torsdag får mamma prata istället sa pappa. Sen kom den andra grannen och han hade rymt från ålderdomshemmet och trodde att han bodde kvar i sitt hus, fast det ska ju säljas. Så pappa gick och hämta doktorn, som fick följa med grannen till hemmet igen. Ja det var en lite konstig kväll, det var det... Men så är det i mitt kvarter!