Igår hade vi middag med familjen Glave. Jag hade inte sett Eskil på jättelänge så det var jättekul. Han kan säga hej som en vuxen människa nästan och hans mamma kallar honom för sin lille prost. Jag skrek bara på honom en gång på hela kvällen. Ja, det var ungefär det som hände.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det måste vara stressigt värre för inget händer på bloggen och mormor är jättesugen på nya bilder
Skicka en kommentar