Tåget var bara massa tunnlar så man såg ingenting. Men 38 minuter Bologna-Florens gick på ett kick. Nu är vi framme bland värmen och turisterna och lyxbutiker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag heter Astrid och min lillasyster heter Inez, och det är Agnes på spanska. Mamma och pappa älskar oss jättemycket. Men så dog vår pappa. Så vi fick börja leva utan pappa på jorden och då blev vi några till. Här berättar vi om livet, om våra vänner och vår stora familj.
Aktuella likes & dislikes
- FIKA, FIKA och åter FIKA - likes
- Gå och lägga sig - still dislikes
Astrid
Jag heter Astrid
Bloggarkiv
-
▼
2026
(663)
-
▼
september
(65)
- Sammanfattning Rhodos 2026
- Sista middagen på Dimitra
- Mammas kille
- En hemresedag
- Landat imorse
- Regnig hemresedag
- En fullmåne
- Ännu en cola
- Semestertrött
- Två kvällsbadare
- Coolaste killen
- En timmes bad
- Utflykt Tsambika beach
- Avslutar kvällen här
- Trillar in på Periklis
- En liten gulla idag
- Upp mot toppen
- Utflykt Lindos idag
- Tagit oss till lindos
- Vi kan bara öppna taket faktiskt
- Tredje kvällen i rad
- Back at the crime scene
- Hemma är det
- Svalkar
- Tog oss hit
- Lite varmt
- Letar middag
- Avsvalkade
- Landat Rhodos
- Porn star mixer
- Måste man åka förbi
- Snävaste fickan
- Intensiv
- Båten kör!!
- Räkan fyller 17 år
- Snart checka ut från Hotel Cestelli
- Varför vill så många ta bilder på den här bron
- Only in Florens
- Art
- Spottar vi detta stället
- Snubblar in Bologna
- Kommer på
- En sista shakerato
- Dagens slit
- Mamma pastakurs
- Trött i benen
- Mat och konst
- Egna äventyr
- Nu är vi hungriga!
- Luftballong
- Klara
- Detta måste göras
- Cinema theatro
- Pastakurs avklarad
- Shaken espresso
- Bologna
- 900 euro för en pochette
- Utcheckade
- Framme Florens
- Ugo Bassi
- Glass måste man ha
- Hoppas min carbonara är bra
- Snart framme hotel panorama
- Samstämda backpackers
- Hälsar underbare
-
▼
september
(65)
Om mig
Glädje
Mitt första smajl - bara några dagar gammal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar