Idag är det 11 år sen tjejerna förlorade sin allra finaste pappa. Hans minne vilar över denna dag och många andra dagar. Vi försöker leva och vara lyckliga och njuta lite extra på jorden i hans ställe. Så en sån här dag när lillan är alldeles guldnosig innan dagis, storlillan har fått sin tv med vägghängning levererad till postnord vid fridhem och kavat går iväg med säckakärran för att hämta den (vi har väl den där gula kvar i källaren mamma, jag lånar din källarnyckel) och storan är på sushistället och jobbar och ska få gratis lunch och sen hämta lillan på dagiset (och det har jag längtat efter hela dagen mamma för det är det bästa i världen att hämta henne men man vill inte göra det alltjämt men det är bara lite mer roligt än andra hjälpsysslor) ja då fäller man tårar för pappan som förhoppningsvis ändå kan se allt någonstans ifrån och vara lyckliga och tacksamma med oss för allt fint vi har runtomkring oss idag och alla andra dagar.
