Jag heter Astrid och min lillasyster heter Inez, och det är Agnes på spanska. Mamma och pappa älskar oss jättemycket. Men så dog vår pappa. Så vi fick börja leva utan pappa på jorden och då blev vi några till. Här berättar vi om livet, om våra vänner och vår stora familj.
Nu har loppissäsongen dragit igång! Då kan mamma dribbla bort lillan till grannarna, och jag och hon kan cykla i arla morgonstund till drottningtorget. Så stor tjej har mamma nu!
Om det var någon som undrade så fyllde mamma 37. Hon blev fint firad med god mat, snälla barn och det mest underbara väder man kan tänka sig. Plus skjuts hem! För man fyller bara år en gång om året, sa Peter. Och hädanefter kommer mamma fylla 37 en gång om året för det gjorde mormor när mamma var liten, och då slipper man bli något äldre alls.
Igår var det loppis på vår gata, och mammas födelsedag på samma gång. Mormor och morfar kom och passade oss. Sen när de åkt hem gick jag och mamma en runda till loppisen igen, och jag fyndade ett hopprep!
Mamma jag vill ha en till. Den var så goooood. Ja, tre glassar får det bli när man är så duktig och gallskriker fast ändå sitter ganska still hos doktorn. Jag satt still? Mamma? Ja det gjorde du.
Idag har mamma och lillan varit hos läkaren. För Inez har fått en infektion i högra tummen. De trodde det var en spåga, men doktorn hittade inget. Han fick snitta upp det infekterade. Och Inez skrek från långt ner i djupet av magen. Mamma fick hålla. Nu är Inez på dagis igen, med bandage om tummen och en ring och en tatuering i handen, och efter dagis blir det två glassar. Det har mamma lovat.
